.Hemma hos oss.

Hemma hos oss har vartenda korvöre de senaste åren gått till att färdigställa huset kan vi säga. Med tanke på att maken jobbar 100% och lite till, två småbarn och livet i generellt så är jag faktiskt stolt över vad vi åtstadkommit dessa fyra år (i december).
 
Nu har vi kommit ganska långt.
  • Vi har fått till en tomt med något som börjar likna en trädgård. Vi har nu en rabatt, tre pallkragar med jordgubbar bland annat, tre och ett halvt äppelträd, två körsbärsträd, några töjor, två ölandstokar, en hallonbuske, en gran och en björk. En lek/gungställning, hoppmatta och sandlåda. Detta har vi lyckats få till väldigt billigt eftersom vi behövt lägga alla pengar på att få övervåningen klar.
  • Altan/bro på framsidan. Plus bytt ytterdörren. Samt en liten bro till tvättstugeingången.
  • På baksidan har vi en provisorisk altan. Den permanenta är planerad att byggas nästa sommar.
  • Maken (medans jag var gravid våran första sommar) målat hela huset 3 gånger.
  • Övervåningen är klar! Tre sovrum, tre walk in closet, en skrubb, en toalett och ett allrum.
  • Maken har typ trollat med knäna och tack vare hans fenomenala kontakter så har han kunnat bygga en bod och ett skjul typ cykel och maskinförråd.
Det är ett himla sjå alltså. Sen på det så finns allt som vi vill göra inomhus med inredning och tapeter. Badrummet nere som vi helst NU skulle vilja göra om för det är så fruktansvärt ocharmigt.
 
Jag har säkert glömt en massa också men ett försök till en sammanställning i alla fall. Jag kommer att försöka fortsätta på detta tema framöver. Det är så kul att kunna gå tillbaka om ett eller två år och se hur och vad man gjorde och tänkte.
 
Nu blev det lite konstiga bilder till detta inlägg men jag har fortfarande inte blivit kompis med våran nya dator, men det blir väl bättre såsmåningom.
 
Matplatsen i köket.
 
 
Min fina stockros som börjat blomma i veckan. Jag hoppas så att den kommer att överleva vintern, tanten jag köpte den av i våras på Knivsta marknad visste inte om det var en perenn eller inte. Finns tydligen både och av stockrosor.
 
Nu är det snart dags för sängen. Imorgon väntar första dagen på nya jobbet. :)
 
God kväll! ♥

.Skolstart.

En vecka har gått redan sedan skolan sparkade igång. Norröver började de visst idag först.
Första dagen var jag med Alice i skolan hela dagen. Enligt hennes eget önskemål. Gärna för mig. Jag tycker att det är viktigt som förälder att man är i skolan. Inte minst för att visa sitt eget barn att det är viktigt hur de har det på dagarna.
Förra läsåret lämnade mycket att önska. Det var bara ett helt läsår med Alice som vantrivdes i skolan och ville inte alls vara där. För egen del innebar det ångest varje lämning, varje hämtning, en konstant klump i magen och ett svart hål i hjärtat.

Till slut kändes det som att lärare och rektor gick omvägar runt oss. Vi var oerhört besvikna.

Hittills så verkar det iaf som att skolan tagit till sig av kritiken. Nu är de uppdelade i två klasser med 15 barn i varje. Betydligt bättre än 32 stycken iaf. Det finns alltid en pedagog närvarande (förutom fröken) så det är alltid två vuxna i klassrummet.
På rasterna har det börjat med styrda, aktiviteter och istället för två vuxna på skolgården är de nu 10 vuxna samt att de delar mer på barnen. Detta hoppas jag innerligt ska leda till en lugnare och tryggare rastmiljö. Nu kanske vissa barn inte hinner trakassera andra barn lika mycket.

Men jag är fortfarande otroligt förundrad över hur många föräldrar det är som aldrig är i skolan, Som inte har en blekaste aning om hur sitt barn har det på dagarna.
Idag träffade jag på en förvirrad mamma till en klasskompis till Alice som inte ens visste vart deras klassrum låg.
Jag har tillbringat en hel del tid i Alices klass och även för en lekman som mig så är det så uppenbart att många barn törstar efter uppmärksamhet. Sedan om det är bra uppmärksamhet eller dålig uppmärksamhet spelar mindre roll.

Oroväckande är det allt.

Jag hoppas innerligt att detta läsår ska bli mer positivt för Alices del. Hon gillar verkligen undervisningen. Det är allt annat runtomkring som är jobbigt. Alice är känslig och tar åt sig av allt som sägs.
Känner väldigt väl igen mig, var precis likadan när jag var liten.
Jag är glad att hon pratar om det. Hon berättar alltid detaljerat hur varje skoldag är. Då har vi en chans att fånga upp och prata om det är något som känns jobbigt.

Man får väl vara glad så länge det är så. :)

 
Åh vilka glada barn. Haha.
 

.Mittemellan.

Idag har jag varit på besök på min nya arbetsplats. Träffade nya kollegierna och chefen. Det är jag och en sjuksköterska till som ska börja. Hon jobbar på NIVA (neurokirurgiskaintensivvårdsavdelningen) vilket är grannavdelningen till NIMA (där jag jobbat). Så vi har träffats i läkemedelsrummet (som vi har gemensamt) så det känns bra. Vi kommer att förstå varandra.
De andra kollegierna känns också väldigt trevliga och välkomnande. Chefen som är den som jag pratat med och träffat flest gånger verkar jättebra, rak och med en tydlig plan för verksamheten.
 
Jag är så glad att jag gjort detta. Det känns verkligen jättebra både i hjärtat och magen. Jag vet att jag kommer attt trivas. Det kommer inte att bli lätt, en tuff utmaning väntar och nu känner jag att det är det jag behöver.
Ska bli så kul och spännande att sätta tänderna i detta.
 
Det har varit en tuff jobbsommar och jag har svurit väldigt mycket över mitt schema för det har verkligen varit komprimerat. Men ack vad skönt det är att få en liten andhämtning mellan jobben. Jag har tömt mina skåp på jobbet och kastat skorna. Bara så att jag inte ska få för mig att ta några extra pass. Så fort ett sms kommer, raderar jag det. Det har också varit väldigt skönt att kunnat vara lite standby så här i skolstarten.
 
Utmaningen är att jag stressar upp mig så lätt för det är så mycket jag vill hinna med nu under mina lediga dagar. Städa, måla, alla mina olika projekt, göra höstfint i trädgården, blogga och mycket mera. Men jag måste försöka njuta också.
 
Nu ska jag ta påtår på kaffet och sedan hämta barn på skolan.
 
Ha det bra. ♥