.Finaste.

Min finaste unge. Min dotter. Min stjärna. Kan fortfarande än idag nästan 7 år senare drabbas av overklighetskänslor över att vi fått så fina barn.
 
Du tar trevande små försiktiga steg ut i den vida stora farliga världen. Jag vill skydda dig mot allt ont. Jag önskar att jag kunde skydda dig mot allt ont. Av hela mitt hjärta. Ditt hjärta är mitt hjärta. Det som gör ont i ditt hjärta gör även ont i mitt hjärta.
 
Jag är så stolt över dig, över den du är. Modiga du. Jag önskar att jag vore lika modig som dig.
 
Samtidigt så oroa jag mig för dig för er. Hela din generation. Det är bekymmersamt att gå på föräldramöte och knappt halva klassens föräldrar är där.
Det är bekymmersamt att höra hur barn idag pratar om varandra och till varandra.
 
Det är en bekymmersam värld ni tvingas växa upp i. På så många sätt.
 
 
 
 
 
♥ ♥ ♥ ♥

.Det är möjligt.

 
Den här veckan har smekmånaden på jobbet definitivt tagit slut. Några fullständigt supertuffa dagar. Jag har verkligen slitigt.
 
Så sjukt tungjobbat och tungrott. Jisses amalia. Men jag hoppas att det blir bättre snart. Det är så mycket med allt som måste komma på plats.
Inte ens våra scheman är färdiga. Suck. Tålamod. Det där som jag har så gott om.
 
Men jag blir så sjukt frustrerad på den här branschen ibland. Alla obefintliga resurser. All personal i alla yrkeskategorier som sliter som djur och bokstavligt talat vänder ut och in på sig själva men som ändå inte räcker till.
Spelar ingen roll hur fort man springer hur hårt man jobbar, gränsen är nåd, det går inte att slimma organisationerna mera. Det är så slimmat som det kan bli. Och någonstans i allt detta slimmade så måste vi se till att vårdtagarna behåller någon form av livskvalité, värdighet, självbestämmande och en bibehållen känsla av sammanhang. En omöjlig ekvation. Men vi på golvet måste lösa den, vi bara måste.
 
Det är sannerligen dags nu för en annan vård. En annan vård är faktiskt möjlig.
Sluta genast med alla nedskärningar. Lyssna på oss på golvet. Det finns så många eldsjälar därute som politikerna/cheferna/who ever måste vara rädda om. Det är dessa människor som räddar era arslen dag ut och dag in. Allmänheten måste börja förstå hur illaställt det är.
 
Överallt! Vad ska vi ha för vård kvar? De flesta människor tar för givet att vården finns där den dagen jag behöver den, gör inte det.
Hela Sverige måste ställa sig upp och slå näven i bordet och säga nu räcker det.
Vi vill ha en bra och fungerande vård men också skola och omsorg för det är lika illaställt där.
 
Har ni hört talas om Vårdvrålet? Jag hoppas verkligen att detta kan vara startskottet till en förändring. Men mycket mera behövs, detta är bara början.
 
Vi är många som kämpat länge och bara tillsammans kan vi fortsätta, bara då är vi starka - nu är det slut på rean, nu visar hela Sverige att en annan vård är möjlig! Den 4 september kommer det att anordnas manifestationer runt om i landet. För det kokar och många har fått nog av att tala utan att ledningen lyssnar. Vi har fått nog av att patienter skadas och dör p.g.a. otillräckliga resurser. (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/365446?programid=1316)

Från norr till söder ser vi vårdpersonal som slår larm och som samlar sig och stärker varandra i aktioner mot en vård som förfaller. Som med ord och handling står upp för en trygg och värdig vård för oss alla!... Patienter och patientföreningar vänder sig till media i sin kamp för överlevnad och ett drägligt liv. Vi är vårdpersonalen – av alla kategorier, vi är patienterna, vi är alla som vet att en annan vård är möjlig.

En vård bortom nedskärningar maskerade som effektiviseringar. En vård bortom semesterkaos, övertid, omänsklig arbetsbelastning och låga löner. En vård där alla kan uppleva trygghet och där personal får förutsättningar att ge den vård lagen kräver och de själva brinner för att ge. Vi är många! Vi är Vårdupproret! Vi vänder oss till ansvariga politiker och tjänstemän och våra krav är:

-En hållbar arbetsmiljö för alla professioner i vården
-Tid för återhämtning vid natt- och skiftarbete
-Sjuksköterskor kräver färre patienter per sjuksköterska i akutsjukvården – det ger ökad överlevnad enligt forskning
-Undersköterskor kräver enhetlig utbildning, kompetenshöjning med legitimation, ny och skyddad titel, arbetsbeskrivning
-Öppna stängda vårdplatser – inga fler ska dö p.g.a. platsbrist.
-Adekvat löneutveckling över arbetslivstid.
-Lika vård för alla

Nationell initiativtagare till uppropet om manifestationer är Florencegruppen med Päivi Vilkkavaara, Charlotta Dickman och Agneta Lenander. De är kontaktpersoner tillsammans med Marianne Stathin och Jan Höök, yrkesföreningen Sveriges Undersköterskor och Specialistundersköterskor (SUSF), samt Sten Axelson Fisk, läkare.

Finns samlingssida för lokala aktiviteter på olika orter med adresser till lokala fb- grupper, mailadresser, tillgång till affischer o.s.v.

https://sjukvardsbladet.wordpress.com/2016/06/13/samlingssida-infor-4e-september/

Hashtag:
#enannanvårdärmöjlig
#slutpårean
#detstoravårdvråletbörjarnu

Nu kör vi!

.Dödstrött.

Behöver jag ens nämna att jag är dödstrött efter första veckan på nya jobbet? Eller dödstrött är nog bara förnamnet.
 
Det har varit en bra vecka. Intensiv och otroligt mycket att sätta sig i. Man kan aldrig tro. Det kommer att ta tid innan jag fått ordning på allt och att få jobbet att flyta på men det är bara att jobba på och inte försöka att stessa för mycket.
 
Såklart är mycket eftersatt eftersom avdelningen varit utan sjuksköterska ett antal månader och jag har verkligen känt mig välkommen. Av de flesta i alla fall.
 
Det kommer att bli bra med tiden. Mina andra sjuksköterskekollegor i huset har verkligen gjort sitt yttersta för att hjälpa mig. Det kommer inte att bli några samarbetsproblem oss emellan i alla fall.
 
Ser framemot att få fortsätta jobba där. Så till veckan kommer jag att lämna in min uppsägning till landstinget.
Woop woop! :)