.Utmattad och lättad.

Japp då var det över. Jag har gjort mina sista dagar på mitt nuvarande jobb. Sista veckan har varit gräsligt jobbig, känslomässigt. Ja mycket tårar har det varit, och jag har kännt mig helt utmattad. Verkligen bara en dag i taget och en fot framför den andra.
 
Mina gulliga kollegor har verkligen tackat av mig. Så mycket fint jag fått, så många kramar och så många fina ord som jag verkligen ska försöka suga åt mig av och ta med mig vidare.
 
Speciellt av våran doktor. Fick så fina ord av honom att jag hade svårt att ta emot det. Betyder massor såklart och att det kommer från en doktor slår ju trots allt mycket högt. Det är nog det finaste beröm jag fått i hela min karriär.
 
Men jag ska verkligen försöka ta åt mig och försöka låta det faktum sjunka in att jag har gjort mitt allra allra bästa under mycket svåra omständigheter. För samtidigt så har jag av olika orsaker vaklat mycket i mitt sjuksköterskesjälvförtroende på sista tiden.
 
Att vara omvårdnadsansvarig sjuksköterska inom äldreomsorgen vågar jag faktiskt sticka ut hakan och säga att jag tror att det ett av de svåraste jobben inom våran bransch. Tillsammans med skolsjuksköterskor och barnmorskor.
 
Att jobba på sjukhus med doktorer runt knuten 24/7 och med kompetenta undersköterskor till hjälp är en promenad i parken järmfört med att ha ansvar för 20 vårdtagare med blandade diagnoser och med personal som i bästa fall är utbildade undersköterskor men där många saknar utbildning helt och hållet. Med det sagt vill jag överhuvdtaget inte säga att de är sämre på något vis utan tvärtom. Även de jobbar under ett stort ansvar och måste vara väldigt självgående. Vi är underbemannade och utelämnade.
Jag ska ha koll på A L L T. Då menar jag verkligen allt. Men framförallt hur de mår, och det är många gånger mycket dåligt. Det liknar mer medicinska vårdavdelningar på våra äldreboenden idag men utan nödvändiga resurser. Politiker och styrande har inte alls hängt med i utvecklingen. Detta är också ett resultat av bristen på vårdplatser. Ibland skickar de hem vårdtagare som 2 dygn tidigare svävade mellan liv och död i en allvarlig infektion, för att ta ett exempel.
 
Men nu försöker jag ladda om och vända blad. På måndag är en ny vecka med nya tag och ny energi.
Jag förväntar mig allt och inget. :)
 
Ha en fin helg! ♥

.Frida.

Frida min bloggvän.
 
Jag har glömt lösenordet till din blogg. :( Kan inte du skicka det till mig via kommentarer eller insta (mrswildsjo)?
:)
 
Tack på förhand! ♥

.Förändringar.

Såklart rockade vi sockorna i tisdags. :) Efter en lång dag på jobbet var det skönt att lägga upp dem i högläge.
 
 
Förändringarnas vindar blåser. Till och med att man kan börja ana vår i luften. *äntligen*
 
Är just nu hemma andra dagen med Wilma som fått vattkoppor. Två koppor har hon. Idag vid inspektion så hade båda precis sprukit, så nu hoppas jag att de torkar upp snabbt. Hon är rätt pigg men samtidigt hängigare än vanligt, orken är inte som den brukar vara.
 
Lillskrutt. Hon har verkligen varit mycket sjuk denna vinter. Förra veckan var hon också hemma från tisdagen pga förkylning och trånga luftrör, hon gick en dag på förskolan sedan fick hon som sagt vattkoppor.
Väntat då vattkoppor cirkulerat på förskolan. Samt löss. Som tur är har vi undgått lössen i alla fall. :)
 
Bara att göra det bästa av situationen och njuta av några dagar extra med lillskrutten. Snart är de väl stora och vab ett minne blott.
Men det är tyvärr lätt att bli stressad över att vara borta från jobbet när man vet att man inte ersätts. Att kollegorna får dubbla arbetsbördorna.
Jag har en vecka kvar på min nuvarande arbetsplats sen vänder jag blad och börjar på ett annat omvårdnadsboende inne i Uppsala. Det känns minst sagt konstigt att redan efter 7 månader byta arbetsplats. Men det är på ett sätt självvalt och samtidigt så är det inte det. Det känns tufft att lämna. Jag trivs ju både med vårdtagarna och personalen. Men ledningen har beslutat att avdelningen skall avvecklas till förmån för kortidsvård och då blir vi flyttade på. Så jag väljer att lämna innan jag blir flyttad på.
 
Men det suger! Jag hade mer än gärna varit kvar, känns jobbigt att lämna alla fina människor som jag fått jobba med. Jag är ju verkligen inte en människa som tycker om att byta arbetsplats ofta, jag tycker att det är rätt stressande. Men som sagt även om jag vill så hade jag inte fått vara kvar så länge till i alla fall.
 
Jag hoppas och tror att denna lösning också kommer att bli bra. Min nya kollega verkar super och jag tror att vi kommer att funka bra ihop. Chefen verkar vara en kanon chef och det ska verkligen bli toppen att få en bra och stabil chef. Så än har jag väl inte gett upp helt om äldreomsorgen. :)
 
Min plan B om detta inte funkar och arbetsbörda ej kommer att lätta så kommer jag att söka mig tillbaka till landstinget (tyvärr) men till närvårdsavdelningen.
 
Jag ska säga att sista halvåret har tanken slagit mig flera gånger att helt överväga att lämna vården och sjuksköterskeyrket. Det ger mig väldig ångest för jag älskar mitt jobb, jag älskar att vara sjuksköterska. Därför blir man heligt förbannad när politiker inte förstår att vård måste få kosta, man kan inte bedriva en säker och värdig åldringsvård på hur lite personal som helst.
Just nu undrar jag faktsikt hur långt de tänker driva denna utveckling, hela sjukvården i hela Sverige står på randen till katastrof och politikerna och ledningarna lyssnar inte på oss på golvet.
Det som driver personalen från vården är att många orkar inte med den etiska stressen som följer av underbemanning och bristen på vårdplatser. Patienter far illa, mycket illa, patienter dör på grund av bristen på kompetent personal och brist på vårdplatser. Senast nu läste jag om en kvinna som ramlat och slagit i huvudet och som blev liggandes på akuten i flera timmar, hon klämde in. Så fruktansvärt onödigt.
Är människoliv ingenting värt längre i vårat samhälle? En sak måste de styrande förstå och det är det att brist på sjuksköterskor är det inte det är brist på bra arbetsgivare som erbjuder bra löner och god arbetsmiljö. Sjuksköterskor finns men just nu jobbar de styrande hårt med att driva oss från vården till privata arbetsgivare, till Norge och till andra branscher.
 
 
Jag är innerligt rädd för att själv bli sjuk eller att någon i min familj blir sjuk så man tvingas in i sjukvårdens trasiga kugghjul, totalt beroende.
Samtidigt så är jag verkligen glad över att mamma har fått flytta in på sitt fina boende där hon verkligen har det bra. De har en facebook sida där de lägger ut bilder och information om vad de gör på dagarna. Så skönt för oss anhöriga att se för frågar vi mamma så gör hon aldrig något och allt är så tråkigt. I själva verket så har de en hel del aktiviteter men tyvärr så kommer inte mamma ihåg vad hon är med på och vad hon gör alltid.
Jag tycker alla äldreboenden ska ta efter dem. Så uppskattat.
 
Nu hoppas jag verkligen att våren är här med mycket sol, ljus och fint väder. :)