Here we go again.

Trott eller ej...känner just nu att det är bloggtorka här. Inspirationen är låg. :/ Egentligen borde den vara på max nu under denna underbara försommar period.

Usch tar mig inte för att läsa bloggar heller. Även fast jag vet att jag vill. Behöver kanske lite dator semester.

Idag har det verkligen varit en underbar sommardag, har pysslat lite i trädgården (läs rensat mina två rabatter) och planterat om och pysslat om mina små odlingar som jag har i krukor.
Kan inte låta bli att längta efter "en egen" tomt igen, en som inte sitter ihop med grannens. By the way en av våra grannar har skaffat duvor, 6 stycken. De tränar dem varje dag, på våran tomt. Hoppas de inser att det är på egen risk. Så nu har grannen något som ser ut som ett utedass på sin gräsmatta.
Har skördat mina två gräslöks tuvor idag *intresseklubben antecknar för fullt* Fattar inte att de kunnat bli så stora redan.

Annars händer det inte mycket tyvärr. Vi hade hoppats få höra något från mäklaren i dag, ett bud på huset hade suttit fint. Men icke! Inte ett ljud. Illavarslande! Mycket illavarslande. Har en dålig magkänsla om detta, mycket dålig. Den säger att vi inte kommer att få vårat hus sålt. :( Så nu försöker vi smälta det.

Igår var det en speciell dag, mycket speciell dag. Nämligen första gången som moi fick fira Mors dag.:) Det var trevligt. Egentligen så var det väl inget storslaget firande men lite lagom. :)
Vi bakade en tårta, från början, tårtbotten blev sådär men resten blev dessto bättre. *me love cake a lot* Men först tog vi en runda runt Sidsjön, sen åkte vi hem åt tårta och tittade på film. Jag fick även sovmorgon och massage. :) En soft dag helt enkelt.

Mors dags tårta!



Alice åker numera vagn som en stor tjej. Bye Bye liggdel Hello sittdel.



Vi får se om Edvin blir nå impad imorgon. ;)

As good as gold!

Häromdagen lade jag märke till hur min smakpalett har förändrats. Inte över en natt såklart utan över livet.

Om jag blickar tillbaka de senaste 10 åren så märks det tydligt. Några exempel:

  • Innan 25 års ålder var jag en utstuderad te människa, drack kaffe mycket sällan, bara när man var bortbjuden och det serverades kokkaffe. Sen började jag på högskolan och i samma veva fick jag en perkulator i julklapp och sedan dess har jag blivit en större kaffe drickare än te drickare, fast jag dricker ofta te också.
  • Röd vin, innan jag träffade M kan man säga att jag inte drack vin alls. Ibland vitt vin, Black tower. Men tyckte inte om vin särskilt mycket. Sen kom M in i mitt liv, en stor rödvinsdrickare. Hela hans familj tycker om rött vin. Så vid varje släktmiddag fick man frågan: Julia vill inte smaka lite rött vin? Och visst smaka måste man ju och vips helt plötsligt tycker jag att rött vin är riktigt gott. Framförallt till mat.
  • M bär också skulden till att jag nuförtiden tycker om kex och ost. Då speciellt brie ost och olika färskostar. Har alltid haft svårt för ost så länge jag kan minnas. Det ska vara milda ostar så som hushållsost,mozzarella, feta, halloumi, philadelfia. M älskar olika typer av mögelost, vilket jag bara inte klarar alls, överhuvudtaget. Smakar kräks. Men länge åt jag ingen ost alls.
  • Och det senaste Sushi. Det också M´s förtjänst. Förut tyckte jag att det inte smakade nåt, trist, kallt och bläääääää. Men nu efter år av att ha studerat andra som ätit (har alltid tyckt att det ser väldigt gott ut) nu tycker jag att det är hur gott som helst. Yummy!

Så ja helt klart en förändring. Märker även generellt att mitt gillade flyttar sig mer från sött till mer syrligt och surt. Tidigare kunde det helt enkelt inte bli för sött, det kan det absolut bli nu. Oftare och oftare kommer jag på själv med att istället för smågodis så köper jag små skålar med mörk choklad, gärna med likör i.

Fast jag antar att så här ändras det genom hela livet. Men det är lite roligt att tänka tillbaka och se hur det förändras.

Min senaste smak upptäckt är helt klart nya Magnum Gold. Mmmmmmmmm. Om ni inte testat gör det! Hur god som helst. :)

Fejjan in my face!

Hörru ni people?! Nu antar jag att det finns massa fejjan användare här! Blir ni aldrig less?

Det blir jag till och från faktiskt. Självklart är det mest roligt annars så skulle man ju liksom inte hålla på. Men ibland, emellanåt så blir jag bara less. Less på vad folk skriver, kommenterar, ja osv. Självklart måste man ju få ha olika åsikter, konstigt vore annars. Nä det jag blir less på är att många verkar bara använda fejjan som en bekräftelse plattform. Och det finns liksom ingen ände, det enda som publiceras är statusar, kommentarer och kort som bara skriker se här, se mig och min familj vad bra vi är och vilket underbart superduper perfekt liv vi lever. Nu blir ni allt avis va? *suck!* Men det absolut värsta tycker jag ändå är dessa väldigt sällan ger kredit till någon annan som kanske gör något bra. Då kommenteras minsann ingenting.
I min värld så funkar det lite så att visst ge dig själv kredit absolut, är man stolt över något ska man absolut visa upp det för världen men var inte så självupptagen att du inte kan ge samma sak till någon annan utan att bland in dig själv eller din familj i det. Det blir bara tjatigt!

Vet inte om ni hängde med där men iaf...skit samma. Löjliga saker att hänga upp sig på egentligen.
Har nog vaknat lite på fel sida idag då jag haft en sjuhelvetes träningsvärk i magen i natt. Förvånande faktiskt, men jag tror att den kan härledas till att jag och Alice gjorde lite yoga här hemma i måndags. :)

I går var vi till Granlo förskola för information. Vet inte om det var några nyheter direkt men det är alltid trevligt att träffa de andra mammorna. Så som utvecklingen blev nu så är det ju ingen ide för oss att känna oss stressade över att "ställa oss i kö" till någon förskola eftersom vi inte vet vart vi kommer att hamna än. Sen enligt förskolechefen (som höll i infon igår) så har man en garanti tid på fyra månader, alltså att du är garanterad en plats inom fyra månader. För vissa verkar det vara väldigt viktigt vilken förskola de hamnar på men jag tänker så här att även om man hamnar där man vill så finns ju ingen garanti för trivsel i alla fall. Man får börja på nån och sen får man se. Vi vet ju inte än när exakt vi vill att Alice ska börja och det måste tydligen anges i ansökan, så vi chillar nog på detta någon månad till. Men förmodligen typ februari skulle jag tro, det blir ju lite långt att vänta till nästa höst, så länge har vi nog inte riktigt möjlighet att vara hemma.

Idag blir det hemmapyssel, skönt, eller skönt å skönt bara att börja tänka på husvisningen igen. Blir det inte av på lördagen så får jag nå fel. Bara att vänta och se!