Kolsvart.

Snacka om att det verkligen är kolsvart ute nu på kvällarna, usch snart är man inne i den svarta årstiden. Svart när man åker till jobbet och svart innan man kommit hem. Meeeeen samtidigt så är den här årstiden mysig. Man får mysa med varma drycker, bullar och tända ljus. :)

I helgen var det "husvagns premiär" för vintersäsongen.  Fet nice!! Trevligt att träffa M´s familj, eller delar av den iaf. Trevligt & jobbigt naturligtvis med tanke på Pappa.

Vi tog iaf en sväng runt Järvzoo i lördags. En upplevelse av stora mått. Det var bara vi och en till familj i parken. :) Å sällan har man väl skådat sån aktivitet bland djuren. Vi såg ALLA med råge. Björnarna, Järvarna, Lo.n och Fjällrävarna är ju mina stådende favoriter och de visade upp sig må ni tro. Fjällrävarna gnagde på älgben, Järvarna likaså samt visade upp lite trädklättrar konster. Lo.n jagade en ekorre. :)



Det är ju nåt speciellt med Lodjur!! Magnifika helt enkelt.

Fast ugglorna är också väldigt fina djur. Som säkert många redan vet så har de en stor samling ugglor på Järvzo. Mina favoriter är Fjällugglan och Sparvugglan.
Fjällugglan i sin fina vita skrud och Sparvugglan som är ja ungefär lika stor som en sparv, otroligt söt. :)



Igår kväll var vi På Condis och käkade. De har suverän mat där. :) Hög klass. Till efterrätt tog jag en Choklaffoundant med hallonpure. Mums! Var ju tvungen att prova efter att ha sett den 100 ggr på Halv åtta hos mig. :P



Nya husvagnen får bra betyg, trots att det är en Polar. ;) Blir bra med lite mer utrymme!!



Ny jobbvecka till veckan, 5 dagars! :) *Yay*

Flipperspel.

Ibland känns det som ett flipperspel i mitt huvud, tusen tankar som far hit och dit. Tankspridd är bara förnamnet.

Hatar denna känsla av att inte kunna fokusera. Inte komma ihåg saker. Alltid känna att man inte har tillräckligt med tid.

Som ett exempel, jag får ganska mycket sms och meddelanden som jag blir jätteglad för. Så tänker jag att jag ska svara...sen. Och sen glömmer jag bort, det blir inte av. Skumt. Mysko. Konstigt. För ett sådant beteende är inte jag.

Fast å andra sidan så är det ganska mycket nu som inte är jag. Svårt att förklara men ........just nu känner jag att jag vill inte ha flera förändringar. Det är så mycket som förändrats de senaste åren. Jag vill bara dra i handbromsen och bara bromsa, hitta en rytm i livet igen. En frid, lugn och ro.

Samtidigt så vill jag så mycket och jag vill inte vänta, det är så så mycket som aldrig blir av. Hatar det. Livet är kort, jättekort.

Jag vill njuta av livet, varje dag för resten av livet, för min skull och för allas skull som inte har den förmånen längre.

I söndags var det 28 år sedan min biologiska mamma dog. 28 år....fatta hur lång tid det är. Å på nåt sätt, på mitt sätt så sörjer jag henne, även fast jag inte minns henne så sörjer jag det faktum att jag aldrig fick en chans att lära känna henne.

Herrens vägar äro outgrundliga.............

To be or not to be.

Att vara stark är inte att springa fortast eller att hoppa högst.
Att vara stark är inte att veta bäst och vara främst.
Att vara stark är att acceptera livets vilkor.
Att vara stark är att tänka om, när livet inte blir som du planerat.
Att vara stark är att se möjligheterna i det som verkar omöjligt.
Att kämpa trots motvind och låta den bli till en utmaning.

Kloka ord som kan vara svåra att leva efter tycker jag, framförallt att se möjligheterna i det omöjliga.

When life gives you lemon make lemonade.

Läste en artikel häromdagen om att människor som blivit gamla (levt länge) hade i en studie en sak gemensamt, de hade lärt sig att leva med livets motgångar, att acceptera och kommit till freds med det jobbiga de upplevt i livet tillsammans med en partner eller terapeut. Ja inte är det lätt alla dagar inte....att bara acceptera......och leva. Det är lätt att bli bitter tycker jag att tänka varför just jag, varför skulle just vi drabbas av detta. Fast å andra sidan så har jag lätt för att känna mig tacksam, jag är tacksam för väldigt mycket i mitt liv. Otroligt.
Jobbiga dagar då brukar jag försöka tänka att alla har sitt, alla får sin beskärda del nån gång under livet. Och det som är en kris och jobbigt för mig behöver inte vara det för nån annan.

Häromdagen såg jag ett avsnitt av dokumentärserien på SVT "En andra chans". Den handlar om unga människor som fått sina liv förändrade från en dag till en annan genom en olycka. Alla sitter i rullstol och det handlar mycket om hur de lär sig att hantera sina "nya" liv. En kille i serien är förlamad från huvudet och ner, han kan inte ens hålla upp sitt eget huvud, andas med hjälp av en respirator. Han berättar att det värsta bemötandet han upplevt att han fått var av en terapeut som sa sig FÖRSTÅ honom och hans situation. Det förstår jag, snacka om att förminska honom, för hur kan nån ens börja förstå honom om man aldrig suttit där själv. Hur kan man förstå den panikångesten att inte kunna röra sig, inte ens flytta ett finger?
I mitt jobb använder jag aldrig det ordet. Aldrig. Jag tror att många hasplar ur sig det ordet utan att tänka på vad det egentligen betyder för en människa som lider.
Det finns många andra ord i det svenska språket som man kan använda.
Ja det är väldigt lätt att stå på sidan och tro och tycka om något som en annan människa går igenom. En sak som jag lärt mig är att vara ödmjuk inför andras upplevelser samt att alla har sitt sätt att hantera svårigheter på, det finns inga rätt eller fel.