.vab.

Vab idag. Hemma med en febrig och hostig och andningspåverkad Alice. Inte mycket att göra åt. Bara att vänta ut det, men tack vare inhalationerna så brukar hon repa sig ganska snabbt. Tack och lov. Men varje gång hon blir så här dålig så får man som dåligt samvete med tanke på katterna. Jag tror inte att det finns direkt nåt allergiskt inslag i det men man vet ju aldrig.
Med tanke på katterna så måste vi se till att pallra oss iväg till veterinären med odjuren snart, ska beställa tid bara semestrarna är över. Det var alldeles för länge sedan.

.sometimes.

Vissa dagar då bara kommer det över mig. Att pappa inte finns längre, det kommer att vara så här nu. Annorlunda och tomt för alltid. För det är verkligen tomt utan honom. Han fattas mig nåt oerhört. Å vissa dagar då blir jag bara så jävla ledsen att det skulle vara tvunget att bli så här. Varför?
Jag hade önskat att jag på nåt sätt skulle kunna förmedla till alla de som har sina föräldrar kvar, att ta vara på dem. Ta dem inte förgivna, de kommer inte att finnas för alltid. Att jag på nåt sätt skulle kunna visa smärtan man bär varje dag. Men det går inte. Och man kan inte förstå förrens man upplevt det själv.
Usch ibland känns det som att livet kommer aldrig att bli riktigt bra igen. Men det vet jag ju att det kommer att bli.Inte som ville eller hade hoppats, det kommer att bli annorlunda men det kommer att bli bra.

.oväntat besök.

Veckan så här långt har varit bra, måste jag säga. Det är mycket på jobbet naturligtvis men helt underbart att ha en chef. YeY!
 
Tufft för henne naturligtvis men jag är mer än glad att slippa bära det oket. 2 dagar kvar sen går hon på 4 veckors  semester. Å 4 ensamma veckor för mig. :( Nä första och sista sommaren jag går med på att jobba så här. Har cirkus 20 000 för lite i lön för det.
Man ska värna om sitt, vara noga med att sätta gränsen. Detta är mitt och allt annat är nån annans. För på nåt konstigt sätt så förväntas det att sjuksköterskan fixar allt. allt. Å det har man den gamla generationen att "tacka" för därför att de har fixat allt och bränt ut sig och gått in i vägen och blivit utbrända.
Tack men nej tack!
 
I måndags fick vi oväntat besök. Från Stöckhölm. En barndomskompis med familj var ute med husbilen å for och hade vägarna förbi oss. Det var roligt för det är det inte många som har. :)
 
Min träningsplan för denna vecka gick därmed i stöpet eftersom gymmet har sommarschema så de har dragit ner en del på pass. Men idag var jag ute på en tur 6.6 km. :) Nice! Det är så skönt att träna ute så här års, å idag har solen varit framme.
 
Dags att krypa till kojs.
 
Ciao.