En ljusning....

På ett eller annat sätt löser det sig, såna här saker iaf. Fick ett sms idag från kantorn som meddelande att det kommer att bli en organist som ska spela istället. Så då får vi våran musik i alla fall. :)
Prästen ringde också, han var nog mest orolig att han själv skulle hamna i blåsväder. Enligt honom så "lägger han sig ej i musiken". Jaså det borde väl angå honom till max då musik är ett väldigt stort inslag i all aktivitet inom kyrkan? Ja konstigt resonemang tycker jag iaf.
Sen sa han en grej som verkligen inte imponerar på mig: Att jämföra en kantor med en organist är som att jämföra "en vanlig lärare" med en professor. Hade jag varit lärare hade jag blivit väldigt förolämpad av det resonemanget. Så slutsatsen blir att eftersom kantorn har kortare utbildning än organisten så är en kantor mindre kompetent än en organist.

Nä köper inte det. Kantorn gjorde en tabbe som inte hörde sig för i tid men istället för att erkänna att det blivit fel så kommer man med den ena dåliga ursäkten efter den andra.

Jaja skit desamma. Vi får våran musik och det är det viktigaste! Ja förut "Det vackraste", den kan vi fet glömma. :(

Mindre än en vecka.

Mindre än en vecka kvar nu. Och som grädde på moset denna skitvecka så ringde kantorn igår. Inget trevligt samtal direkt. Vet inte vad som felat men tydligen så kan inte hon öva in våra önskemål om musik på en vecka.

Min fråga är då, om en vecka är för kort tid varför har man då inte hört av sig tidigare? Eller är det våran förpliktelse att höra av oss till kantorn? Vilket jag tycker är konstigt om det hade legat på oss då ingen har upplyst oss om detta. Dessutom så har jag för flera veckor sedan mailat vårat vigselprogram till prästen.
Jag har iaf mailat församlingen så det ska bli intressant att se vad de svarar.

Usch motivationen är på noll. Plus att sambon har blivit sjuk och det låter som att Alice håller på att utveckla en förkylning. Great!

Så nu vette tusan hur vi ska hinna med allt som ska göras.

Nu ska jag provmåla naglarna.

TRÖTT

Usch ingen bra vecka. Energin är i botten. En riktig jävla svacka.

Å igår kom dråpslaget, hon som ska sjunga på vigsel kan inte komma ifrån sitt förbannade cafe. Och det kommer man på nu, en vecka innan?

Det är väl för i helvete ingen IVA avdelning? Vissa människor kan verkligen konsten att göra sig själva oumbärliga.
Den största besvikelsen ligger i tycker jag att hon inte kan göra detta för sin barndomsvän (M alltså). Nä men hennes cafe är ju viktigare. Snacka om att vissa människor har problem med prioriteringarna här i livet.

Nu tycker ni säkert att jag är onödigt hård men i min värld så gör man inte så här. Hon är själv gift så hon borde veta hur mycket planering som ligger bakom. Och vartifrån tror hon att vi ska få nån annan som kan sjunga? Jag själv känner bara två personer som skulle kunna tänka sig att sjunga och hon var en av dem.
Vi ska ju gifta oss på självaste pingstafton så allt och alla är fullbokade sedan typ 1 år tillbaka.

Tur är att min kära storasyster har kontakter och kan fixa de mest otroliga saker. Bästa storasyster!! :) Så jag har alla förhoppningar om att det ska lösa sig ändå.
Men iaf var det en jävla käftsmäll.

Kaoset på jobbet följetongen spinner vidare och det drar musten ur en ärligt talat. Bara för att två dåliga chefer försvinner så blir inte allt bra i en handvändning. En verksamhet mår inte bra att stå utan chef, inte ens en begränsad tid. :(

Men imorgon är man ledig. Då ska vi hitta på nåt roligt!! Drakborgen kanske! :)

Finaste! :) Så nyss men ändå så länge sedan, livet går bara för fort!