.Trött.

Alltså jag tycker på allvar att man ska respektera andras olikheter, att alla människor tycker och tänker olika. Att man anamar olika livsåskådningar, man tror på olika saker, även om det kan vara svårt ibland. Vi gör alla våra val här i livet och dessa får vi leva med, på riktigt. Och det spelar ingen roll hur många människor som känner sig manade att eventuellt påpeka mina val, det är jag som får leva med dem.
 
Jag tycker att det är fascinerande hur många människor det är som känner att de måste trycka ner i halsen på andra människor att de minsann har gjort de "rätta" valen. Du gjorde fel, gör fel och jag gör rätt.
Jag ser detta varje dag. På FB, på jobbet, på förskolan, i diverse bloggar. Jag gör rätt, du gör fel. Så sträcker de på sig och känner sig så duktiga.
 
De hetaste potatisarna är ju såklart om man ger sina barn socker eller inte. (Nu räcker det inte med att man inte får ge godis och glass, nej nej barnen ska också äta lchf tydligen). När jag låter mitt barn börja på förskolan (helst inte före 3 års ålder). Dessa är ju de två absolut hetaste potatisarna, kan räkna upp fler men avstår.
 
Det jag vill komma fram till är att tyck vad du vill och tro gärna precis vad du vill. Men sluta tryck ner det i halsen på folk så fort du kommer åt. Vill du bli respekterad? Respektera då att alla inte tycker likadant. Att alla andra tar faktiskt inte allt vad kostdoktorn skriver som en absolut sanning. Plus att alla som vill kommentera att våran stackars lilla 1.5 åring nu går på förskolan ni är bara avundsjuka för att vi har ett så "duktigt" och kavat barn som klarar av det (förstå nu att jag skriver detta med glimten i ögat).
Snart kanske jag ska skriva en lapp och sätta på hennes rygg så att alla lätt kan se att hon "faktiskt" är 1½ år. Och nej jag vill inte ansöka om vårdnadsbidrag, tack men nej tack.
Jag trivs med mitt jobb, jag gillar att värva jobb och att vara hemma med mina barn. Jag VILL jobba. Jag ber om ursäkt om det kanske gör ont i ögonen på folk men jag kanske ska lägga ut det på FB var och varannan dag? Så kan alla som vantrivs på sitt jobb bli lite så där lagom avundsjuka på mig som trivs på mitt jobb. För det är väl det de flesta är ute efter tänker jag? Som hela tiden måste visa hur duktiga de är?
 
Det enda jag vet är att jag scrollar förbi. Jag är jag och du är du. Du lever ditt liv och jag lever mitt. Ingen är lika och alla är unika på sitt sätt. Jag önskade bara att vissa människor inte skulle behöva jobba så hårt för att får alla andra att tro och se det. Vi är alla unika.
1 C:

skriven

Så jäkla bra skrivet! Håller med till 100%. Tycker det är hemskt att människor ska ha ett behov av att trycka sina åsikter i ansiktet på alla andra. När folk frågar mig hur gammal Freja är och jag svarar 1år och 4 månader så får jag alltid kommentaren "jaha, då är hon hemma med pappan nu?" De blir som chockade av att hon fått börja förskola. Det är väl vårt val och vi har gjort det som vi anser är bäst för vår familj.
Tror som du, alla är ute efter någon slags bekräftelse och med Facebook som verktyg har det bara blivit ännu värre :/

Svar: Och just med barn så är det bara värst, då är det tydligen fritt fram för alla att tycka och tänka precis som de vill.....
Jullan

2 Spessartin:

skriven

Att lägga sig i saker som man inte har något alls med att göra verkar för många vara något som är en självklarhet. Jag fattar inte riktigt hur folk orkar. Om människor kunde fokusera på sitt istället, så hade det blivit tusan så mycket enklare allting.

Mitt intryck är att alla 1,5-åringar SKA gå på förskola. Att vi inte har låtit Moddis göra det är tydligen helt onormalt och vi är nog på gränsen till dåliga föräldrar.

Jag kan bara tänka mig hur mycket skit jag kommer få när jag säger att jag redan långt innan valt att inte amma bebisen i magen. Hur dålig mamma är jag inte då? Så dålig att jag knappt är värd att kallas mamma förmodligen. Men, ingen har med det att göra så länge vi alla i familjen mår bra och Måns och jag är nöjda med valet hur vi ska mata vårt barn.
Jag har läst bloggar av reumatiker, där de pga graviditeten tvingats upphöra med sina reumatism-mediciner, mår ganska kass under tiden, men kommer att börja med medicinerna så fort bebisen är ute. Medicinerna funkar inte med amning. Trots att de utan medicinerna troligen inte ens kommer kunna lyfta sitt barn, så finns det folk som måste slänga skit och skuldbelägga att de inte ammar. Det är verkligen upprörande tycker jag.

Tänk om folk istället för att fokusera på vad andra gör eller inte gör, kunde jobba på sina egna sidor som kanske behöver utvecklas? Så mycket enklare och bättre det mesta hade varit då.

Kommentera här: