Eddie



Eddie mammas katt eller egentligen min katt som mamma och pappa fick ta över när jag var young and restless. 
Det var många år sedan. Jag fick honom samma sommar som jag tog studenten. Det är typ 18 år sedan. 

Nu har han fått somna in efter ett långt liv. Han fick också flytta när mamma flyttade och det blev aldrig riktigt bra. Han saknar mamma såklart. 

Jag hoppas att han mår bra nu och att han får en skön vila. 

Rest in peace Eddie. Vi kommer att sakna dig! <3

.Min kärlekshistoria.

 
Den andra boken som jag lyckades hinna läsa under Spanienresan var
Min kärlekshistoria skriven av Bea Uusma.
 
Den här boken handlar om Andrée Expeditionen. Den handlar om Beas fascination av denna expedition och hennes begär efter att få veta vad som egentligen hände. Vad dog de egentligen av där på Vitön?
Många teorier har stötts och blötts genom åren. Bea gick tillbaka till ursprungskällorna och har själv försökt lägga detta pussel. Hon har till och med åkt till Vitön, en ö som man största delen av året inte kan besöka eller komma i närheten av pga packisen.

En jättespännande bok som fascinerar inte bara genom den faktiska Andrée expedition utan lika mycket den nutida som författaren genomför.
Jag tycker att det är häftigt att vara så intresserad och engagerad i ett ämne eller för något ting att man är redo att utsätta sig för nästa vad som helst för att få veta mera. Riktig kunskapstörst. Häftigt!
 
Andrée expeditionen hörde jag talas om första gången under en semesterresa med familjen när jag var liten. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var riktigt spännande och fascinerade att höra denna historia och se alla föremålen på museumet i Gränna. Helt klart tre beundransvärt modiga män som  gav sig av i luftballongen.
 
Väldigt läsvärd speciellt om man som jag är historieintresserad och intresserad av andras livsöden.

.Måste alla......



 
Under våran resa till Spanien så fick jag äntligen tillfälle att läsa. Två böcker hann jag läsa. Detta är en av dem.
 
Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden! av Jessica Hjert.
 

Denna bok är skriven av småbarnsmamman och beteendevetaren som ledsnade på det sociala spelet, lyckligaste familjen vinner.
Hon skriver om allt det som hör till föräldraskapet och som inte omges av ett rosa eller blått skimmer. Hon skriver om det faktum att livet som småbarnsförälder faktiskt suger ibland. Allt från graviditet till relationsproblem till hur man får livet och vardagen att funka.
 
Jag tycker att det på nåt sätt var en befrielse att läsa den här boken. Att få läsa om nånting annat än när allt bara är så bra och alla är så lyckliga med sina små. För faktum är ju så att småbarnslivet är ju faktiskt lika jobbigt som underbart. Ibland känner man sig som en skugga av sitt forna jag (iaf jag).
Min erfarenhet säger mig att för många är det svårt att erkänna att det är jobbigt ibland, man känner stor skuld och skam. Man får inte tycka att det är jobbigt att ha barn, att stå på stand by 24-7. Vissa tycker inte att det är ett dugg jobbigt men jag tror att de flesta av oss nog tycker det emellanåt. Det måste funka man måste funka som människa, mamma, fru, vän och så mycket mera. Inte konstigt att man har lust att kasta in handduken ibland.
 
Det som jag upplever som absolut jobbigast är att aldrig få vara ifred. Jag får aldrig äta ifred, inte gå på toaletten ifred, inte sova ifred, inte duscha ifred, inte laga mat eller städa eller nånting annat på denna jorden får jag numer göra ifred. Eller jo jag kan låsa toalettdörren när jag går på toaletten eller duschar men då är det ett faktum att något av barnen står utanför och skriker och bankar efter mamma, vilket inte direkt är rogivande.
 
I alla fall, tillbaka till boken. En lättläst och rolig bok som får en att dra på smilbanden emellanåt. En bok som jag tycker faktiskt behövs som tar upp allt det där som det inte pratas om på mvc,bvc,öppna förskolan eller i medier.