.Alla Vi Föräldrar.


Ibland behöver en komma ifrån, få andrum och ny inspiration och perspektiv. Jag och en vän var på Viföräldrars event förra veckan. Årets tema var trots.
 
Vi träffades en liten stund innan (man hade önskat sig en längre stund men jag var tvungen att vänta in maken för avlösning av barnen) och fikade gott. Så sällan numera man får möjlighet att ta en fika i lugn och ro, innan jag /vi fick barn fikade vi (jag och vänninorna) jämt.
 
Eventet började precis som förra året med en fördrink och tilltugg. :)
Moderator var Beppe Singer som säkert vissa känner igen från Hjärnkontoret. Rolig prick! :D
 
 
Först ut var Malin Bergström barnpsykolog som pratade om trots. Vad är egentligen trots? Hur definierar vi det? Vilka olika teorier om trots finns?

 
Hon pratade bland annat om att barn som "trotsar" är offer för sin utveckling. För det är ju inte riktigt så att barn protesterar, säger ifrån, skriker, bråkar, gnäller eller vad man nu ska kalla det för att de vill eller tycker att det är roligt. Det handlar om inlärning och utveckling av den mänskliga hjärnan. Barn vet ju inte från födelsen hur de ska uppföra sig eller vilka beteenden som är socialt accepterade eller ändamålsenliga. Om vuxna skulle bete sig som "trotsiga" barn så skulle de kallas socialt inkompetenta. Barn kan inte heller känna vad de behöver, de vet vad de vill men de har ingen aning om vad de behöver, om de behöver äta eller sova eller vad det nu kan vara.
Sen finns det ju naturligtvis olika typer av personligheter bland barn, vissa är tydligt viljestarka och mycket bestämda men sedan finns också de mer ängsliga och mer försiktiga barnen och sedan allt däremellan. Vilket naturligtvis ställer olika krav på föräldrarna utifrån vilken typ av barn man har.

 
Ja denna cooping startegi har jag och maken blivit specialister på efter 5.5 år med en extremt viljestark tjej. Funkar utmärkt, för oss i alla fall och personligen så tycker jag att det oftast blir bra också när hon får känna att hon fått vara med och bestämma, vissa gånger får hon ju det naturligtvis men andra gånger så lägger vi fram det så att hon tror att hon fått bestämma men i själva verket så var det redan bestämt. 

 
Med två viljestarka barn så får man allt ta sin del av konflikter varje dag, med två stycken så blir det väl runt 60 stycken (om man ska tro specialisterna som säger 30 konflikter om dagen med barn mellan 2 och 6 år). Sen blir det ju ännu fler om man ska räkna konflikterna mellan dem också. :/
 
Men det viktigaste att komma ihåg tycker jag är att man inte ska eftersträva att vara en perfekt förälder. Jag tycker ofta att det känns så i våran generation att det någonstans är det vi eftersträvar, att något mindre är inte gott nog åt våra barn. Jag tror att det viktigaste som förälder är att visa sina barn känslor, hela registret, lycka, glädje, kärlek, irritation, ilska, gråt och alla känslor som finns. Samt vikten av att kunna säga förlåt.
Att ibland måste man få göra om och göra rätt även som förälder. Erkänna sina misstag. Ingen är ju fullkomlig.



Andra delen av kvällen var det Viföräldrars dietist som föreläste. Också mycket bra. Hon pratade om hur cirka 1 % av alla barn är sk superteasters. Det vill säga att dessa barn är extra känsliga för olika konsistenser och smaker. Men majoriteten av alla barn ser till att få i sig det de behöver.
Ny fakta för mig var att barn mellan 2 - 5 års ålder har en slags fobi för mat eller fobi för ny mat. De vågar inte testa ny mat och nya smaker.
Det kan jag nog lugnt skriva under på i alla fall när det gäller mina barn. Nu har det släppt mycket för Alice, bara det sista halvåret så har vi sett ett annorlunda förhållningssätt gentemot mat från hennes sida.
Wilma är väldigt skeptiskt mot mat. Håller sig gärna till det invanda och trygga.
 
Råden som förmedlades var i alla fall att vara ganska liberal när det kommer till matsituationen. Att inte hålla på och truga i mer än 20 minuter, sedan ska man låta barnen gå från bordet, efter det är chansen att få i dem mer mat minimal. Samt att man ska gärna servera maten i små skålar så att barnet själv kan plocka det den vill ha. Vi bestämmer vad som ställs fram på bordet och barnet bestämmer vad hen äter.
 
 
 

Kommentera här: