.Skolstart.

En vecka har gått redan sedan skolan sparkade igång. Norröver började de visst idag först.
Första dagen var jag med Alice i skolan hela dagen. Enligt hennes eget önskemål. Gärna för mig. Jag tycker att det är viktigt som förälder att man är i skolan. Inte minst för att visa sitt eget barn att det är viktigt hur de har det på dagarna.
Förra läsåret lämnade mycket att önska. Det var bara ett helt läsår med Alice som vantrivdes i skolan och ville inte alls vara där. För egen del innebar det ångest varje lämning, varje hämtning, en konstant klump i magen och ett svart hål i hjärtat.

Till slut kändes det som att lärare och rektor gick omvägar runt oss. Vi var oerhört besvikna.

Hittills så verkar det iaf som att skolan tagit till sig av kritiken. Nu är de uppdelade i två klasser med 15 barn i varje. Betydligt bättre än 32 stycken iaf. Det finns alltid en pedagog närvarande (förutom fröken) så det är alltid två vuxna i klassrummet.
På rasterna har det börjat med styrda, aktiviteter och istället för två vuxna på skolgården är de nu 10 vuxna samt att de delar mer på barnen. Detta hoppas jag innerligt ska leda till en lugnare och tryggare rastmiljö. Nu kanske vissa barn inte hinner trakassera andra barn lika mycket.

Men jag är fortfarande otroligt förundrad över hur många föräldrar det är som aldrig är i skolan, Som inte har en blekaste aning om hur sitt barn har det på dagarna.
Idag träffade jag på en förvirrad mamma till en klasskompis till Alice som inte ens visste vart deras klassrum låg.
Jag har tillbringat en hel del tid i Alices klass och även för en lekman som mig så är det så uppenbart att många barn törstar efter uppmärksamhet. Sedan om det är bra uppmärksamhet eller dålig uppmärksamhet spelar mindre roll.

Oroväckande är det allt.

Jag hoppas innerligt att detta läsår ska bli mer positivt för Alices del. Hon gillar verkligen undervisningen. Det är allt annat runtomkring som är jobbigt. Alice är känslig och tar åt sig av allt som sägs.
Känner väldigt väl igen mig, var precis likadan när jag var liten.
Jag är glad att hon pratar om det. Hon berättar alltid detaljerat hur varje skoldag är. Då har vi en chans att fånga upp och prata om det är något som känns jobbigt.

Man får väl vara glad så länge det är så. :)

 
Åh vilka glada barn. Haha.
 
1 Frida:

skriven

Hoppas att detta läsåret blir bättre, min dotter hade det också rätt kämpigt i förskoleklassen. Men 32 st i samma klass? Det låter ju helt galet. Kul att du var med i skolan första dagen, vi fick information om att vi skulle lämna barnen som vanligt och inte stanna vilket kändes konstigt när det var nytt klassrum och helt nya lärare samt att ju är skillnad på att gå i skolan och förskoleklass. Tycker det är rätt hårt för en snartsjuåring.

Svar: Ja det håller jag med om. Vi fick vara med första dagen sedan undanbedes föräldrar. För mig är det konstigt. 32 st i samma klass är vansinne, det funkar inte för någon. Alla lärare och barn hade det jättekämpigt förra läsåret så jag hoppas verkligen på ett bättre läsår i år.Har du din blogg kvar? Så värdelös på att läsa bloggar nu. Visst hade du lösenord?
Jullan

Kommentera här: