.Ett icke perfekt liv.

Mörkret så här års är verkligen tryckande. Här ute på ödelandet blir det verkligen becksvart. Man ser ingenting runt huset. Jag brukar aldrig ha problem med mörkret utan jag brukar mer tycka att det är mysigt att mysa inne i soffan med tända ljus. Den här hösten har jag verkligen kännt mig besvärad av mörkret. Jobbigt och deppigt.
 
Längtar redan efter ljuset och ljumna sommarvindar. Verkligen längtar. Det är inte likt mig.
 
Hela hösten har jag kännt mig på randen till att tro att jag håller på att gå in i en depression. Men samtidigt inte. Svårt att förklara. Ledsen men ändå inte. Trött men ändå inte. Ensam med ändå inte. Ungefär som att jag inte kan bestämma mig om jag mår dåligt eller inte.
 
Mycket kan säkert förklaras med den omänskliga stressen som jag upplever på jobbet. Jag vet inte om detta jobbet är rätt för mig. Just nu är det mest bara jävligt jobbigt och frustrerande. Samtidigt är jag full av framtidstro och hopp. Jag tror att det kommer att bli bra, såsmåningom. Sakta men säkert. Ett steg fram och tre steg tillbaks.
Jag gillar verkligen att jobba med äldre, verkligen. Men det finns många men. Mycket är i rörelse och mycket är osäkert. Jag vet inte. Jag hoppas och tror.
 
Förmodligen så behöver jag kolla upp min sköldkörtel. Typ igår. J a g m å s t e.
Jag förespråkar alltid för allt och alla om vikten av att ta hand om sin egen hälsa. Jag borde verkligen börja leva som jag lär NU. Att det ska vara så svårt att ta hand om sig själv, det är så mycket lättare att ta hand om alla andra.
 
Det är så mycket sjukt som hänt bara sista månaden. Chefen blev sjuk. En annan kollega utbränd, ytterligare en kollega utbränd. En kompis bebis obotligt sjuk. En bekant ligger på intensiven. En annan bekant har fått cancerbesked. Vad är det för jävla skit? (Ursäkta svordomen). Men man blir förbannad. Man blir ledsen. Så förbenat ledsen.
 
 
Så det är nog bara att acceptera att det är tungt just nu. Detta är första året på mycket länge som jag bara skulle vilja hoppa över julen. Skit i det. Jag orkar inte med julen i år. Inte ens samma år som pappa dog kände jag samma motvilja mot julen som jag gör i år. Jag orkar inte, vill inte och bryr mig inte. Men det kommer att bli jul i år också oavsett. Det är det enda som är säkert. Det enda jag önskar mig i år är att ingen ska dö till jul.
Snälla tomten eller Gud låt ingen dö. Inte till jul. 
 
 
1 Madde / ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★:

skriven

2016 har inte varit ett bra år tycker jag heller. Stor kram till dig!

Kommentera här: