.5 år har passerat.

 
 
Den 3.e oktober var det 5 år sedan jag genomlevde den absolut värsta dagen i mitt liv. Jag tror nästan att jag kan säga att jag minns varje minut av den dagen. Den som mist någon nära förstår nog vad jag menar.
 
För tyvärr så kan jag säga att innan man förlorat någon nära, hastigt och plötsligt så att hela en existens rubbas och skakas i grunden kan man inte förstå förrens man genomlevt det själv.
 
Den dagen förändrades våra liv för alltid. Oåterkalleligt.
Jag tror att jag vant mig vid hur livet är nu men jag har nog fortfarande inte accepterat det. Jag påminns ofta.
 
Häromdagen läste jag ett inlägg på FB om hur irriterande det är när mormor köper "fel" kläder till barnbarnen. Sådana gånger scrollar jag jättefort. Sådana inlägg krossar mitt hjärta fullständigt.
Tänk vad glad jag skulle vara om mina barn ens hade en morförälder som kunde köpa kläder till mina barn. Lyxproblem skulle jag kalla det.
 
Att Wilma aldrig fick chansen att träffa och lära känna honom är svårt att tänka på. Ofta glömmer jag bort det och när jag påminns så är det ett knytnävsslag rakt i ansiktet varje gång.
 
Så orättvist.
 
När pappa dog förändrades jag. Jag har fått insikter om livet, många insikter som gjort mig till en bättre sjuksköterska. Det har gett mig perspektiv. Både privat och yrkesmässigt.
Det gjorde verkligen att jag har rannsakat mig själv och inventerat mitt innersta. Jag har byggt om min grund. Min grund som jag kände den då raserades fullständigt. Jag har insett att jag inte vill hålla på med projekt, göromål eller relationer som inte ger mig något. Jag har verkligen funderat över vad som är viktigt i livet.
Att man inte ska skjuta upp det viktigaste. Gör plats för det du tror på. På människorna du tror på innan det är för sent. Var ärlig, speciellt mot dig själv.
 
Lev innan det är försent. ♥
 
 
 
 
1 Madde / ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★:

skriven

Stor kram! Sånt där känns verkligen sjukt när folk klagar på, man ska vara glad över saken <3

Kommentera här: