.En dag.

En ledig dag efter jobbhelg. Så skönt. Jag saknar verkligen mina lediga vardagar som jag inte alls har ofta längre. I morse när jag körde Alice till skolan så funderade jag på när jag egentligen jobbade när jag jobbade på NIMA. För då var det nästan alltid jag som körde Alice till skolan. Fast det säger nog mer om hur mycket obekväm arbetstid jag hade då. Men jag saknar verkligen inte nätterna och har mycket svårt att tänka att jag skulle gå tillbaka till att jobba natt.
 
Ja det är mycket jobbtankar som ni säkert förstår. Det är ju en mycket viktig del av ens liv, när den delen inte funkar så påverkas såklart hela ens liv.
 
I alla fall så idag nu nyss har jag äntligen fått tummen ur och betällt lite nytt smink till mig. Fatta hur gammalt mitt smink är? Jag vågar nästan inte säga det. Vissa saker är säkert bortåt en 5 år gammalt. Fy vad ofräscht.
 
Det blev en betällning från apoteket, Idun mineralsmink. Är jag nöjd ska jag beställa mer.
Någon som provat Idun? Eller som har något annat bra smink märke att rekommendera? Jag är helt bortkommen nu.
 
Idag sitter jag här:
 
 
Så skönt att sitta och slösurfa och titta ut genom fönstret med en kopp kaffe. Så skönt att bara få skrota på hemma, i röran. Fy vilken röra det är här nu. Jag mäktar inte riktigt med hemmet just nu. Jobbdagarna är jag så trött på kvällen att det enda jag orkar är måstena, att laga mat, lägga barn och duscha. Möjligen hänga en tvätt och starta en ny. Vi funderar allvarligt på att skaffa städhjälp.
 
 
Läshörnan har så smått börjat växa fram. Hittade bordet på instagram häromveckan, en butik som skulle flytta som sålde ut.
Wilma har bidragit med ett litet konstverk på väggen. Så fint så.
Nu fattas en matta och fotpall. Sen är bara frågan hur man någonsin ska få tid att sitta här och läsa? Det blir en nöt att knäcka det.
 
Aldrig i hela mitt liv har jag längtat så mycket efter sommaren som jag gör nu. Jag vet inte hur det kommer sig? Denna vinter känns som att den aldrig kommer att ta slut. Är det fler som känner så?
Men man märker varje dag nu att ljuset kommer tillbaka, det är så skönt tycker jag.
 
Ha det fint! ♥
 

.Så svårt.

Det är svårt att skriva inlägg när det går så lång tid emellan. Jag har 10.000 inlägg i skallen som jag skriver mentalt varje dag. Men när jag aldrig tar mig tid att skriva dem IRL så blir det bara svammel när jag väl sitter här.
 
Ja jag försöker få ordning på livet. Hur jönsigt lät inte det?
 
Jag är helt schizofren när det kommer till mitt jobb. Stanna eller gå? Gå eller stanna? Vara kvar eller kolla efter annat? Ena dagen så känner jag att det är här J A G ska vara för evigt. Nästa dag är helt bombsäker på att jag ska säga upp mig.
 
Det finns vissa nackdelar med detta jobb som jag bara måste bestämma mig över om jag kan leva med eller inte. Plus turbulensen. Tänk att vi aldrig kan få någon arbetsro?
 
Sen är det frågan om att jobba heltid eller inte? Där är egentligen min absoluta övertygelse att jag absolut INTE tänker göra exakt samma jobb på mindre tid och till mindre betalt. Eftersom att går jag ner i tid så ersätts det inte.
 
Men kollegan kommer att gå ner i tid och ja då är det tomt de dagarna och vem får täcka för det? Jo jag. Det finns onekligen en hel del nackdelar med att jobba inom äldreomsorgen, ska jag vara ärlig så är det mest nackdelar än så länge. Mycket beroende på att vi inte har någon chef vilket gör att mycket läggs på oss sjuksköterskor, mycket som vi inte ska behöva lägga vår tid och energi på. Ekvationen blir snabbt omöjlig.
 
Innerst inne så vill jag inte byta jobb men ibland känns det som att man drivs till det. Det enda jag vill är att få lite arbetsro, bara få göra MITT jobb, utveckla och utvecklas. Ska det vara så svårt.
 
Jag avundas de som verkligen hittat hem i arbetslivet. Jag är inte en person som gillar att byta jobb ofta. Men den svenska sjukvården är verkligen ett sjunkande skepp. De som vårdar blir sjuka. Det är fruktansvärt många inom sjukvården som får betala med sin egen hälsa.
 
Ska man börja fundera på att byta bransch helt och hållet? Vad ska man i så fall göra?
 
Tåls att fundera på.

.Pärla & Pärlor.

En vab dag med förkylda barn. Jag rivstartade dagen med att städa lekrummet. Ut med allt, damma, dammsuga och torka. Nu när jag jobbar 100% känns det som att jag aldrig hinner städa ordentligt.
 
Sen har jag och Alice pärlat och pysslat. Pärlandet gick inte särskilt bra. Jag hade tänkt göra "lampknappskompisar" till tjejrnas rum men kunde ganska snabbt konstatera att vi hade för små pärlplattor och för tråkiga färger på pärlorna. Så det får nog bli en tripp till Panduro såsmåningom.
 
Jag verkligen längtar till våren och sommaren nu. Jag vill dra ut en del möbler och måla om och spraymåla lite nya burkar och mycket mera. Men speciellt vill jag börja påta i trädgården och så.
 
Idag sken solen här, vi var ut en stund på gården. Kaninerna fick vara lös en stund. De for omkring som två tokar. De längtar nog oxå till sommaren, ingenting roligt eller gott att äta ute nu.
 
 
Wilma har fått en ny säng, en stor säng. Typ det bästa som hänt henne. Hon har sovit varje natt, hela nätterna i sin nya säng. Hon älskart och vi med. Nu är det bara att hoppas att det håller i sig. Annars så är det mest kämpigt med lillasyster just nu. Hon befinner sig nämligen mittemellan att inte behöva sova middag till att behöva sova middag. Så jobbigt både för henne och för oss. Sover hon på dagen så är hon vaken precis hela nätterna och sover hon inte så blir hon så trött så hon är mer som ett monster än ett barn.
 
Så nu vill Alice oxå ha en ny säng. En exakt likadan. Vilket inte blir det lättaste eftersom vi hittade Wilmas säng på lokala köp och sälj sidan. Dags att hänga lite på blocket. :)
 
Nä kvällsmat & Criminal minds. Får bli ett vettigare inlägg en annan dag. Så svårt at få till tid och ork och energi för bloggen nu men vilja finns där och så länge så får det väl bli några sådana här ströinlägg. :)
 
Ha re! :)