.Så svårt.

Det är svårt att skriva inlägg när det går så lång tid emellan. Jag har 10.000 inlägg i skallen som jag skriver mentalt varje dag. Men när jag aldrig tar mig tid att skriva dem IRL så blir det bara svammel när jag väl sitter här.
 
Ja jag försöker få ordning på livet. Hur jönsigt lät inte det?
 
Jag är helt schizofren när det kommer till mitt jobb. Stanna eller gå? Gå eller stanna? Vara kvar eller kolla efter annat? Ena dagen så känner jag att det är här J A G ska vara för evigt. Nästa dag är helt bombsäker på att jag ska säga upp mig.
 
Det finns vissa nackdelar med detta jobb som jag bara måste bestämma mig över om jag kan leva med eller inte. Plus turbulensen. Tänk att vi aldrig kan få någon arbetsro?
 
Sen är det frågan om att jobba heltid eller inte? Där är egentligen min absoluta övertygelse att jag absolut INTE tänker göra exakt samma jobb på mindre tid och till mindre betalt. Eftersom att går jag ner i tid så ersätts det inte.
 
Men kollegan kommer att gå ner i tid och ja då är det tomt de dagarna och vem får täcka för det? Jo jag. Det finns onekligen en hel del nackdelar med att jobba inom äldreomsorgen, ska jag vara ärlig så är det mest nackdelar än så länge. Mycket beroende på att vi inte har någon chef vilket gör att mycket läggs på oss sjuksköterskor, mycket som vi inte ska behöva lägga vår tid och energi på. Ekvationen blir snabbt omöjlig.
 
Innerst inne så vill jag inte byta jobb men ibland känns det som att man drivs till det. Det enda jag vill är att få lite arbetsro, bara få göra MITT jobb, utveckla och utvecklas. Ska det vara så svårt.
 
Jag avundas de som verkligen hittat hem i arbetslivet. Jag är inte en person som gillar att byta jobb ofta. Men den svenska sjukvården är verkligen ett sjunkande skepp. De som vårdar blir sjuka. Det är fruktansvärt många inom sjukvården som får betala med sin egen hälsa.
 
Ska man börja fundera på att byta bransch helt och hållet? Vad ska man i så fall göra?
 
Tåls att fundera på.
1 Madde / ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★:

skriven

Usch nej det är inte lätt med arbetet med människor. Alltid är det någon som hamnar med allt det som inte hinner bli klart. Själv fick jag utmattningssyndrom i somras. Det var både ett uppvaknade och en sorg.

Svar: Jo det kan jag tänka mig. Man är ju minst sagt rädd att man är påväg dit själv. :(
Jullan

2 Frida:

skriven

Hej! Vad tråkigt att läsa om jobbet men jag kan tänka mig att det är ett enormt ansvar inom äldrevården även om arbetstiderna kanske är bättre? Jag läste vidare till barnmorska, skittufft under utbildningen med två barn men så himla himla värt det. Jag jobbar nu inom mödravården och känner att jag aldrig kommer att vilja jobba med någonting annat, har verkligen hittat hem! Hoppas du får känna så snart också! kram

Svar: Underbart att du verkligen hittat hem. Så känner egentligen jag inom äldrevården också, problemet är att kommunerna är väldigt allsmäktiga när det gäller våran arbetsmiljö eftersom vi kommun sjuksköterskor är en väldigt liten grupp. Vårdförbundet säger att kommunerna på nationell nivå säger att de inte alls har samma problem som sjukhusen eller problem alls. Men vi är nog den enda yrkesgrupp som när vi ska ha våran semester så halverar man personalstyrkan men ändå ska vi göra samma jobb om inte mer. Hur går det ihop?
Jullan

Kommentera här: