.Bättre sent än aldrig.

Nu är verkligen våren (eller sommaren) på gång. Idag har vi haft en sommardag, 20 grader varmt. Sommar direkt, BAAM! 


Efter Alice slutade skolan drog vi till badhuset. Så mysigt. Det var bara vi där. Vi badade och simmade länge. Sen duschade vi och bastade länge. Alla tre satt länge i bastun med balsam i håret. Världs bäst! 

Idag är jag glad, glad för att jag börjar känna igen mig själv igen. Jag börjar mer och mer känna mig glad. Ja jag är ju för tusan en glad människa i grunden. 
Nu när jag ser i backspegeln och med distans så blir jag lite rädd över hur fort man bryts ner under övermänsklig stress och känslan av maktlöshet. Fy! 

Min nya arbetsplats är ett guldkorn, ett guldkorn som jag kommer att hålla hårt i. Jag är så glad trots allt att det blev som det blev. Jag är glad att jag nånstans ifrån ändå tog beslutet att ge upp. För första gången i mitt liv så gav jag upp. Det är nog bland det absolut svåraste beslut jag nånsin tagit, men jag är glad att jag gjorde det. Glad att jag ändå nånstans fattade hur illa ställt det var. 

På söndag ska jag äta brunch med mina gamla kollegor, det är med mycket blandade känslor. Men det blir kul att träffa alla igen, trots allt så saknar jag mina fina sjuksköterskekollegor. 

Just nu ligger jag i sängen med mina fina tjejer. ❤️ Bästa tiden på dygnet. 

Trevlig helg! Hoppas hoppas våren är här för att stanna! 
Snart blommar våra körsbärsträd. 


.Wilma 3 år.

 
Wilma vår Wilma. Idag fyller du 3 år. Det känns stort. ♥
 
Den 6/11-2013 kom du till oss med dunder och brak. Du tog oss riktigt på sängen den gången och gör det än i dag med jämna mellanrum. Inte en lugn stund har vi fått med dig. Våran virvelvind med en stor nyfikenhet på livet. Vårat busfrö med en vilja av stål.
 
Du äter gärna köttbullar och pasta till frukost och gärna alla andra tider på dygnet också. Mat är gott.
 
Vi är så glada att du valde att komma til just våran familj. ♥
Man kan inte annat än att smälta helt när du säger: - Mamma jag älskar dig!
Jag älskar dig till månen och tillbaka och en biljon gånger runt hela världen.
 
Grattis finaste Wilma! ♥

.5 år har passerat.

 
 
Den 3.e oktober var det 5 år sedan jag genomlevde den absolut värsta dagen i mitt liv. Jag tror nästan att jag kan säga att jag minns varje minut av den dagen. Den som mist någon nära förstår nog vad jag menar.
 
För tyvärr så kan jag säga att innan man förlorat någon nära, hastigt och plötsligt så att hela en existens rubbas och skakas i grunden kan man inte förstå förrens man genomlevt det själv.
 
Den dagen förändrades våra liv för alltid. Oåterkalleligt.
Jag tror att jag vant mig vid hur livet är nu men jag har nog fortfarande inte accepterat det. Jag påminns ofta.
 
Häromdagen läste jag ett inlägg på FB om hur irriterande det är när mormor köper "fel" kläder till barnbarnen. Sådana gånger scrollar jag jättefort. Sådana inlägg krossar mitt hjärta fullständigt.
Tänk vad glad jag skulle vara om mina barn ens hade en morförälder som kunde köpa kläder till mina barn. Lyxproblem skulle jag kalla det.
 
Att Wilma aldrig fick chansen att träffa och lära känna honom är svårt att tänka på. Ofta glömmer jag bort det och när jag påminns så är det ett knytnävsslag rakt i ansiktet varje gång.
 
Så orättvist.
 
När pappa dog förändrades jag. Jag har fått insikter om livet, många insikter som gjort mig till en bättre sjuksköterska. Det har gett mig perspektiv. Både privat och yrkesmässigt.
Det gjorde verkligen att jag har rannsakat mig själv och inventerat mitt innersta. Jag har byggt om min grund. Min grund som jag kände den då raserades fullständigt. Jag har insett att jag inte vill hålla på med projekt, göromål eller relationer som inte ger mig något. Jag har verkligen funderat över vad som är viktigt i livet.
Att man inte ska skjuta upp det viktigaste. Gör plats för det du tror på. På människorna du tror på innan det är för sent. Var ärlig, speciellt mot dig själv.
 
Lev innan det är försent. ♥