.Utmattad och lättad.

Japp då var det över. Jag har gjort mina sista dagar på mitt nuvarande jobb. Sista veckan har varit gräsligt jobbig, känslomässigt. Ja mycket tårar har det varit, och jag har kännt mig helt utmattad. Verkligen bara en dag i taget och en fot framför den andra.
 
Mina gulliga kollegor har verkligen tackat av mig. Så mycket fint jag fått, så många kramar och så många fina ord som jag verkligen ska försöka suga åt mig av och ta med mig vidare.
 
Speciellt av våran doktor. Fick så fina ord av honom att jag hade svårt att ta emot det. Betyder massor såklart och att det kommer från en doktor slår ju trots allt mycket högt. Det är nog det finaste beröm jag fått i hela min karriär.
 
Men jag ska verkligen försöka ta åt mig och försöka låta det faktum sjunka in att jag har gjort mitt allra allra bästa under mycket svåra omständigheter. För samtidigt så har jag av olika orsaker vaklat mycket i mitt sjuksköterskesjälvförtroende på sista tiden.
 
Att vara omvårdnadsansvarig sjuksköterska inom äldreomsorgen vågar jag faktiskt sticka ut hakan och säga att jag tror att det ett av de svåraste jobben inom våran bransch. Tillsammans med skolsjuksköterskor och barnmorskor.
 
Att jobba på sjukhus med doktorer runt knuten 24/7 och med kompetenta undersköterskor till hjälp är en promenad i parken järmfört med att ha ansvar för 20 vårdtagare med blandade diagnoser och med personal som i bästa fall är utbildade undersköterskor men där många saknar utbildning helt och hållet. Med det sagt vill jag överhuvdtaget inte säga att de är sämre på något vis utan tvärtom. Även de jobbar under ett stort ansvar och måste vara väldigt självgående. Vi är underbemannade och utelämnade.
Jag ska ha koll på A L L T. Då menar jag verkligen allt. Men framförallt hur de mår, och det är många gånger mycket dåligt. Det liknar mer medicinska vårdavdelningar på våra äldreboenden idag men utan nödvändiga resurser. Politiker och styrande har inte alls hängt med i utvecklingen. Detta är också ett resultat av bristen på vårdplatser. Ibland skickar de hem vårdtagare som 2 dygn tidigare svävade mellan liv och död i en allvarlig infektion, för att ta ett exempel.
 
Men nu försöker jag ladda om och vända blad. På måndag är en ny vecka med nya tag och ny energi.
Jag förväntar mig allt och inget. :)
 
Ha en fin helg! ♥

.Det är möjligt.

 
Den här veckan har smekmånaden på jobbet definitivt tagit slut. Några fullständigt supertuffa dagar. Jag har verkligen slitigt.
 
Så sjukt tungjobbat och tungrott. Jisses amalia. Men jag hoppas att det blir bättre snart. Det är så mycket med allt som måste komma på plats.
Inte ens våra scheman är färdiga. Suck. Tålamod. Det där som jag har så gott om.
 
Men jag blir så sjukt frustrerad på den här branschen ibland. Alla obefintliga resurser. All personal i alla yrkeskategorier som sliter som djur och bokstavligt talat vänder ut och in på sig själva men som ändå inte räcker till.
Spelar ingen roll hur fort man springer hur hårt man jobbar, gränsen är nåd, det går inte att slimma organisationerna mera. Det är så slimmat som det kan bli. Och någonstans i allt detta slimmade så måste vi se till att vårdtagarna behåller någon form av livskvalité, värdighet, självbestämmande och en bibehållen känsla av sammanhang. En omöjlig ekvation. Men vi på golvet måste lösa den, vi bara måste.
 
Det är sannerligen dags nu för en annan vård. En annan vård är faktiskt möjlig.
Sluta genast med alla nedskärningar. Lyssna på oss på golvet. Det finns så många eldsjälar därute som politikerna/cheferna/who ever måste vara rädda om. Det är dessa människor som räddar era arslen dag ut och dag in. Allmänheten måste börja förstå hur illaställt det är.
 
Överallt! Vad ska vi ha för vård kvar? De flesta människor tar för givet att vården finns där den dagen jag behöver den, gör inte det.
Hela Sverige måste ställa sig upp och slå näven i bordet och säga nu räcker det.
Vi vill ha en bra och fungerande vård men också skola och omsorg för det är lika illaställt där.
 
Har ni hört talas om Vårdvrålet? Jag hoppas verkligen att detta kan vara startskottet till en förändring. Men mycket mera behövs, detta är bara början.
 
Vi är många som kämpat länge och bara tillsammans kan vi fortsätta, bara då är vi starka - nu är det slut på rean, nu visar hela Sverige att en annan vård är möjlig! Den 4 september kommer det att anordnas manifestationer runt om i landet. För det kokar och många har fått nog av att tala utan att ledningen lyssnar. Vi har fått nog av att patienter skadas och dör p.g.a. otillräckliga resurser. (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/365446?programid=1316)

Från norr till söder ser vi vårdpersonal som slår larm och som samlar sig och stärker varandra i aktioner mot en vård som förfaller. Som med ord och handling står upp för en trygg och värdig vård för oss alla!... Patienter och patientföreningar vänder sig till media i sin kamp för överlevnad och ett drägligt liv. Vi är vårdpersonalen – av alla kategorier, vi är patienterna, vi är alla som vet att en annan vård är möjlig.

En vård bortom nedskärningar maskerade som effektiviseringar. En vård bortom semesterkaos, övertid, omänsklig arbetsbelastning och låga löner. En vård där alla kan uppleva trygghet och där personal får förutsättningar att ge den vård lagen kräver och de själva brinner för att ge. Vi är många! Vi är Vårdupproret! Vi vänder oss till ansvariga politiker och tjänstemän och våra krav är:

-En hållbar arbetsmiljö för alla professioner i vården
-Tid för återhämtning vid natt- och skiftarbete
-Sjuksköterskor kräver färre patienter per sjuksköterska i akutsjukvården – det ger ökad överlevnad enligt forskning
-Undersköterskor kräver enhetlig utbildning, kompetenshöjning med legitimation, ny och skyddad titel, arbetsbeskrivning
-Öppna stängda vårdplatser – inga fler ska dö p.g.a. platsbrist.
-Adekvat löneutveckling över arbetslivstid.
-Lika vård för alla

Nationell initiativtagare till uppropet om manifestationer är Florencegruppen med Päivi Vilkkavaara, Charlotta Dickman och Agneta Lenander. De är kontaktpersoner tillsammans med Marianne Stathin och Jan Höök, yrkesföreningen Sveriges Undersköterskor och Specialistundersköterskor (SUSF), samt Sten Axelson Fisk, läkare.

Finns samlingssida för lokala aktiviteter på olika orter med adresser till lokala fb- grupper, mailadresser, tillgång till affischer o.s.v.

https://sjukvardsbladet.wordpress.com/2016/06/13/samlingssida-infor-4e-september/

Hashtag:
#enannanvårdärmöjlig
#slutpårean
#detstoravårdvråletbörjarnu

Nu kör vi!

.Dödstrött.

Behöver jag ens nämna att jag är dödstrött efter första veckan på nya jobbet? Eller dödstrött är nog bara förnamnet.
 
Det har varit en bra vecka. Intensiv och otroligt mycket att sätta sig i. Man kan aldrig tro. Det kommer att ta tid innan jag fått ordning på allt och att få jobbet att flyta på men det är bara att jobba på och inte försöka att stessa för mycket.
 
Såklart är mycket eftersatt eftersom avdelningen varit utan sjuksköterska ett antal månader och jag har verkligen känt mig välkommen. Av de flesta i alla fall.
 
Det kommer att bli bra med tiden. Mina andra sjuksköterskekollegor i huset har verkligen gjort sitt yttersta för att hjälpa mig. Det kommer inte att bli några samarbetsproblem oss emellan i alla fall.
 
Ser framemot att få fortsätta jobba där. Så till veckan kommer jag att lämna in min uppsägning till landstinget.
Woop woop! :)