.Öppna förskolan.

Politikerna i denna kommun funderar på att lägga ner Öppna förskolan. Tydligen så är det så att framtills nu har Öppna förskolan legat på fel nämnd. Och efter vad jag läst så säger politikerna att pengarna inte räcker till så de måste prioritera att hjälpa de familjerna som är i nöd akut.
Hur som helst så är det vansinne tycker jag (och många med mig). Knivsta är en av de snabbast växnade kommunerna i hela landet, de senaste 10 åren har Knivstas beolkningsantal exploderat. De som flyttar hit är främst barnfamiljer. Det finns jättemycket barn i Knivsta. Eftersom många är just nyinflyttade så finns det ett stort behov av verksamheter som för människor samman, männsikor behöver nånstans att träffas och lära känna varandra. Det är gynnsamt både för förälder och barn.
Det som är jättebra här i Knivsta är tycker jag att på Öppna förskolan varje vecka finns socionom och förskolepedagog. Utöver det kommer det ibland besök av barnmorska, barnpsykolog, präst och tandvård samt bvc sjuksköterska.
Som förälder kan man om man behöver få stöd och hjälp, och det vet jag att många fått. Det blir ofta jättebra diskusioner.
 
Förutom idag. Då blev jag tvungen att bara vända andra kinden till och gå därifrån.
Så här lät det från en mamma:
- Han är 2.5 år och ska börja förskolan till hösten. Mitt motto är att jag skaffade inte barn för att lämna bort honom utan för att umgås med honom.
 
Alltså jag tror överhuvdtaget inte att hon förstod riktigt vad hon satt och sade. I min värld står ett sådant uttaladande för dels att jag är mycket bättre än andra föräldrar för jag sätter mitt barn och dennes behov främst.
För det andra så undrar jag vad man har för föreställning om förskolan. Tror man att barnen är där 24 h om dygnet? Bara för att man har barnen inskolade på förskolan så betyder inte det att de är där jämt och att det inte finns någon som helst tid att umgås.
För det tredje så måste hon se sig själv som nånsorts martyr som "minsann stannar hemma för har man skaffat barn så har man".
För det fjärde så skiter man i det blå skåpet med ett sådant uttalande, för gud nåde dig om du har barnvakt nån gång. Du har väl inte skaffat barn för att andra ska ta hand om dem?
 
Senare så ser jag denna mamma sitta rakt upp och ner på en stol under deras tid på Öppna fsk. Tror ni att hon själv leker med sonen? Nej nej. Hon satt och drack kaffe hela tiden och var inte ens i närheten av sin son.
Det var andra barn och föräldrar samt personalen som lekte med hennes son.
När de skulle gå hem var barnet helt hysteriskt för han ville absolut inte gå hem. Så jag undrar faktiskt hur man kan sitta och häva ur sig en sådan kommentar bland människor du överhuvdtaget inte känner? Jag undrar också på allvar för vems skull du är hemma med ett sådant beteende? Jag skulle säga att jag tror att hon mest är hemma för sin egen skull.
 
Nu ångrar jag att jag inte stod kvar och tog diskussionen. Men just då kändes det inte lämpligt bland alla föräldrar och barn, men jag hade bara kunnat sagt nånting?
För ja jag tar åt mig. I den första sekunden när någon säger en sådan sak så i cirka en minut så känner jag mig som en sämre förälder. Som att jag utsätter mina barn för något hemskt.
Men sen blir jag bara arg så jag undrar hur det har kunnat blivit så här i våran generation? Varför dömmer vi varandra så snabbt och hårt? Varför finns det nu så mycket rätt och fel när det kommer till föräldraskap? Varför kan vi inte bara respektera varandra och andras beslut?
Alla gör väl så gott de kan utifrån sina förutsättningar och behov? Eller?
Det finns väl inget rätt och fel när barn, vuxna och familjer alla är unika individer med unika behov, viljor, önskningar och drömmar?