.Nu så.

Den här veckan har jag fredag, lördag och söndag ledigt. Det har jag varannan vecka. Guld värt. Men jag funderar ändå starkt på att gå ner i tid i höst efter semesterarna. Jag känner att barnen får för långa dagar, jag v i l l kunna hämta dem tidigare ibland. De behöver det.
 
Nu börjar jag nästan att räkna ner till semestern. Nästan. Det är ju ändå typ 5 veckor kvar. Kollegan går till veckan, så får vi se hur det går.
 
Idag hade jag och Alice lite vi tid. Det är verkligen skönt att dela upp sig ibland att inte hela familjen är med jämt. Eftersom det ändå är 4 år mellan tjejerna så märks det. Wilma är just nu i en period när hon är mer vild än tam vilken innebär att det oftast inte är så lätt att ha henne med i vissa sociala sammanhang.
 
I alla fall så åkte jag och Alice till Gränby, det var verkligen inte igår vi var där. Tanken var att titta efter examenskläder men det var inte alls intressant så vi hoppade över det.
Vi fikade, lekte och jag shoppade lite små saker, sen ville Alice till 4H gården som ligger alldeles bredvid så där blev vi en lång stund. Det var skönt med en sån dag.
 
Imorgon blir det hemmadag. Maken ska åka och montera dragkrok på bilen och jag ska försöka hinna med lite tvätt och städ.
 
Nästa vecka mina vänner ska jag göra något som jag inte gjort på många år. Jag och en nära vän ska åka på kryssning. :) Vi ska äta, roa oss, spa och bara ha kul. Det är vi så värda. Bara umgås hon och jag. Jag längtar massor. Jag har ju typ aldrig kommit iväg på nåt sånt här sedan vi fick barn. Som jag längtat att bara få göra något för mig, utan koppling till barn.
 
Nu är klockan snart halv tolv så dags att krypa till kojs så jag hinner sova några timmar innan barnen vaknar.
 
Våra äppelträd står i blom. :)
 
 

.Bättre sent än aldrig.

Nu är verkligen våren (eller sommaren) på gång. Idag har vi haft en sommardag, 20 grader varmt. Sommar direkt, BAAM! 


Efter Alice slutade skolan drog vi till badhuset. Så mysigt. Det var bara vi där. Vi badade och simmade länge. Sen duschade vi och bastade länge. Alla tre satt länge i bastun med balsam i håret. Världs bäst! 

Idag är jag glad, glad för att jag börjar känna igen mig själv igen. Jag börjar mer och mer känna mig glad. Ja jag är ju för tusan en glad människa i grunden. 
Nu när jag ser i backspegeln och med distans så blir jag lite rädd över hur fort man bryts ner under övermänsklig stress och känslan av maktlöshet. Fy! 

Min nya arbetsplats är ett guldkorn, ett guldkorn som jag kommer att hålla hårt i. Jag är så glad trots allt att det blev som det blev. Jag är glad att jag nånstans ifrån ändå tog beslutet att ge upp. För första gången i mitt liv så gav jag upp. Det är nog bland det absolut svåraste beslut jag nånsin tagit, men jag är glad att jag gjorde det. Glad att jag ändå nånstans fattade hur illa ställt det var. 

På söndag ska jag äta brunch med mina gamla kollegor, det är med mycket blandade känslor. Men det blir kul att träffa alla igen, trots allt så saknar jag mina fina sjuksköterskekollegor. 

Just nu ligger jag i sängen med mina fina tjejer. ❤️ Bästa tiden på dygnet. 

Trevlig helg! Hoppas hoppas våren är här för att stanna! 
Snart blommar våra körsbärsträd. 


.Utmattad och lättad.

Japp då var det över. Jag har gjort mina sista dagar på mitt nuvarande jobb. Sista veckan har varit gräsligt jobbig, känslomässigt. Ja mycket tårar har det varit, och jag har kännt mig helt utmattad. Verkligen bara en dag i taget och en fot framför den andra.
 
Mina gulliga kollegor har verkligen tackat av mig. Så mycket fint jag fått, så många kramar och så många fina ord som jag verkligen ska försöka suga åt mig av och ta med mig vidare.
 
Speciellt av våran doktor. Fick så fina ord av honom att jag hade svårt att ta emot det. Betyder massor såklart och att det kommer från en doktor slår ju trots allt mycket högt. Det är nog det finaste beröm jag fått i hela min karriär.
 
Men jag ska verkligen försöka ta åt mig och försöka låta det faktum sjunka in att jag har gjort mitt allra allra bästa under mycket svåra omständigheter. För samtidigt så har jag av olika orsaker vaklat mycket i mitt sjuksköterskesjälvförtroende på sista tiden.
 
Att vara omvårdnadsansvarig sjuksköterska inom äldreomsorgen vågar jag faktiskt sticka ut hakan och säga att jag tror att det ett av de svåraste jobben inom våran bransch. Tillsammans med skolsjuksköterskor och barnmorskor.
 
Att jobba på sjukhus med doktorer runt knuten 24/7 och med kompetenta undersköterskor till hjälp är en promenad i parken järmfört med att ha ansvar för 20 vårdtagare med blandade diagnoser och med personal som i bästa fall är utbildade undersköterskor men där många saknar utbildning helt och hållet. Med det sagt vill jag överhuvdtaget inte säga att de är sämre på något vis utan tvärtom. Även de jobbar under ett stort ansvar och måste vara väldigt självgående. Vi är underbemannade och utelämnade.
Jag ska ha koll på A L L T. Då menar jag verkligen allt. Men framförallt hur de mår, och det är många gånger mycket dåligt. Det liknar mer medicinska vårdavdelningar på våra äldreboenden idag men utan nödvändiga resurser. Politiker och styrande har inte alls hängt med i utvecklingen. Detta är också ett resultat av bristen på vårdplatser. Ibland skickar de hem vårdtagare som 2 dygn tidigare svävade mellan liv och död i en allvarlig infektion, för att ta ett exempel.
 
Men nu försöker jag ladda om och vända blad. På måndag är en ny vecka med nya tag och ny energi.
Jag förväntar mig allt och inget. :)
 
Ha en fin helg! ♥